Jag var på lilla london och luckan igår med lite folk. Det var trevligt faktiskt. Vissa saker trevligar än andra. Det blev dock lite mycket shottar där på slutet. Igår får bli en "total denial" kväll, därför kommer jag inte nämna några händelser. Men tack alla, det var trevligt!
Idag har jag jobbat i nästan 10 timmar på centralen. Snacka om att jag är trött nu. Men det var trevligt. Fick besök av min kära nathalie som kom förbi efter hon slutat sitt jobb. Pussade lite på henne. Lite senare kom även josefin, emil och petter. Kramades lite, vilket behövdes.
Måste ta tag i mitt rum snart. Det ser ut som ett jävla bombnedslag. Skall packa ner mitt liv i lådor också. Flytten kommer äga rum den 16onde istället. Lättare så. Längtar kanske mest!
Ska snart decka så fett i min säng. Ska kanske sova skönast, själv. Blir nog att gå upp tidigt imorgon och dra till simhallen. Nu är helgen över! Ska nog dra en biltur också och träffa nathalie och tjöta lite om livet och dess grå baksidor. Typ kärlek alltså. När man egentligen bara vill banka huvudet i väggen och hoppas att man ändrar sin tankegång helt. Men nej, de ligger fortfarande där bakom pannbenet och tär mig sönder och samman.
Men vad förväntade jag mig, en dans på rosor? Det kanske är mitt stora ego? Det jag har en tendens att använda mig av i trängda situationer? Jag trodde jag var starkare än så. Jag hade fel. Ibland tar livet oväntade vändningar som resulterar i att man sätts på prov för hur stark man är som person. Man blir ställd i ett vägskäl och vet oftast inte vilken väg man skall välja. Men det finns en mening med allt som händer i ens liv och en mening med att man hamnar i situationer då man måste göra sina egna val och välja sin egen väg att gå. Man väljer bara själv hur man vill leva sitt liv, hur smärtsamt det än kan vara.
Severe crisis and deep anxiety.
Word.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar