the real world.

Jag gav upp för längesedan.
Jag höll på att gå in i väggen.
Jag har släppt taget om allt och alla.
För att överleva.
Mångar har tagit skada av detta.
Förlåt.
Men jag orkar inte hålla i alla dessa trådar längre.
Iaf inte för tillfället.

Utom två som står mig mycket nära, de som vet de mesta om mig.
Varför jag uppför mig som jag gör. Att jag faktiskt inte mår så bra.
Men att det skall vara så svårt att förstå för vissa. Så ursäkta mig att jag inte lägger ner energi för att kämpa om er vänskap när jag inte ens har energi så det räcker åt mig själv. Man måste få vara för sig själv också. Det betyder verkligen inte att jag inte bryr mig om er. Ni står närmst mitt hjärta, men då är frågan, var står jag till er? Jag tycker ni skall agera utefter det och sluta skapa era pakter. Är trött på att höra en och samma mening från er alla;
- "Det är inte bara jag i vårat umgänge som tycker så, du kanske ska bry dig mer".
MER ÄN VAD JAG REDAN HAR GJORT?
Ingen som har uppskattat något. Alla ser bara det negativa hos mig hela tiden. Tydligen jag som skapar alla problem. Jag tycker snarare att det är alla andra som skapar problemen åt mig? Är jävligt trött på det. Ändra uppfattning.
Tack och hej för idag.